Det är vad man skulle kunna kalla inte så lite störigt..

Ser til så att pojkarna inte sover efter klockan fyra på eftermiddagen. För att de ska vara tillräckligt trötta och somna på kvällen. VId sju får de på sig pjamas och nattblöja. NÄr de visar täcken på trötthet, vanligen runt halv åtta, får de välling oftast i vår famn i bland i sin säng.

Innan de har druckigt upp vällingen har de somnat i vår famn. Efter ett tag brukar vi gå upp och lägga dem. Det tar ca tio minuter sedan vaknar de igen och ska inte somna om. De kan vara vakna till elva halv tolv utan problem. Bara skriker och skriker och ska inte somna. INte i famnen inte i sina sängar.

Inget hjälper. Vaggvisa, sjunga, vagga, mata mer välling. De bara skriker eller ska vara på golvet. Ibland är de inte ens nöjda när de får vara vakna utan bara skriker vad man än gör. Men oftast vill de bara vara vakna. Det är ju ganska tröttand eoch jag och Martin får ingen tid för varandra och vi kan framför allt inte lägga oss när vi vill.

Vet inte hur jag ska göra för att de ska somna vid åtta och fortsätta sova. De har gjort det innan, men inte senaste veckorna. Drygt och störigt.

Från och med i morgon ska de bara få sova mellan ett och tre eller kanske halv ett och tre. Så kanske de är tillräckligt trötta för att somna och fortsätta sova. Vi håller tummen.

Nu ska jag in till mina skrikande pojkar. God natt!

Tjejmiddag slutar i kaos.

Idag träffades jag och Emma hemma hos Malin. Vi hade med oss alla barnen och de lekte snällt hela kvällen. Visst var det lite gnäll ibland med det är ju ingen fara. Vi åt räkor, sallad och vitlöksbröd. Hur gott som helst. Ja, jag vet inte vad som var tänkt. Men får ge gärnet från och med måndag i stället.

Efter maten dukade vi fram godis, läsk och grönsaker med dip. Allt placeras mitt på bordet för att inget barn ska nå. När jag precis häll upp ett glas cola kommer Leon som precis når kanten och välter ut allt över golvet och deras nya matta. Åh nej, pinsamt. Sorry Malin. Men men bara att springa och hämta en handduk och torka. Hoppas fläcken försvinner eller att det inte blev någon.

Efter en liten stund när jag precis matat pojkarna sätter jag mig med Leon i soffan för att se om han kan somna lite. Noel kryper på golvet fram till oss och snubblar lite på sin pjamas. Han gnäller lite men är inte så ledsen. Jag tar ändå upp honom och tänker att han nog är trött. Lutar honom mot min axel och ska efter en stund rätta till honom. Då ser jag en blodfläck på min tröja och tittar på Noel. Han är helt blodig i ansiktet och jag får smått panik. Sätter ner Leon och skyndar mig in på badrummet. Tvättar Noel och konstaterar att det kommer från insidan av läppen. Pust, inget farligt. SÅ skönt. TIllbaka ute i vardagsrummet ser jag  soffan. tor fläck med blod på deras vita, fina, omtåliga soffa. Åh herregud tänker jag ovh tror jag fördärvat deras soffa som de har tänkt sig att sälja. Men Malin tvättar tyget direkt och det varekar vara fläckfritt. Pust igen

Efter ca en timme har alla barnen somnat och André hörs grymta lite från sin säng. Malin går in och tar upp honom och lägger honom på sin säng. Jag och Emma som sitter i soffan hör något ljud och sedan Malin som suckar André. Undrar om han bajjat ner hela sängen. Kom och titta om ni kan säger hon. Både jag och Emma skyndar oss dit. På överkastet ligger världens spya. Att så mycket får plats i så liten magen. Helt otroligt.

När Emma sen åkt hem messar hon och berättar att Nikki också har kräkt massa. Ucsh. Hoppas det håller sig borta från oss. Hade inte varit alls kul med två magsjuka barn. Men men förr eller senare kommer det i alla fall.

Håll tummen för att natten går bra.
Kram

Vill inte ha fler.

Igår hade vi en lång diskussion angående nästa barn. Tidigare var vi överrens att börja efter bröllopet. Jag tycker inte det gör så stor skillnad på de sju månaderna som är kvar tills dess och tycker vi kan börja nu så är vi fortare klara...
Då säger Martin att han inte varit helt med på det heller utan han vill att jag ska jobba först i sex månader så jag har ett jobb att komma tillbaka till.

Vad är det för skillnad på att söka jobb nu innan nästa barn eller fortsätta med samma mammapeng och söka jobba efter?? Jag ser inte hur det skulle vara någon skillnad. Diskussionen går vidare om sänkt FP och dagis för pojkarna och så vidare en lång stund. Sen säger Martin att vi var ju överrens att vi bara skulle ha två barn.
 
Nej, Martin har alltid bara velat ha två barn. Jag har alltid velat ha minst tre. Då har man alltid två syskon som kan hjälpa och stötta och ha roligt med. Med vi är tre systrar och jag älskar det. Men jag har varit med på två. Men nu kom båda samtidigt och det är inte samma sak.
 
Jag vill vara gravid och föda barn två gånger. Få känna känslan man har från bebis i magen. Knyta de starka banden som blir mellan mamman och de ofödda barnet. Lägga det nyfödda barnet vid mitt bröst och trösta dess skrik. Amma och krama det försiktigt. Jag vill hålla det i min famn och känna dess lukt. Vagga det ömt och vyssa det till sömns.

Jag vill följa deras liv och se de växa. Se dem utvecklas och ta sina första steg. Det är det mest fantastiska och underbaraste jag varit med om och hade jag kunnat hade jag inte gjort annat. Jag vill vara mamma. Det är det jag är född till och det är det jag är bra på. Det är mitt liv och det jag vill göra.

Tillslut när Martin frågade varför jag ville ha tre barn sa jag först bara att det är en känsla jag har bara. Sedan började jag gråta och fick stammande fram:

Barn är mitt allt i livet, det är mitt intresse och jag älskar barn.

Och med det var diskussionen slut. Jag sa inte mer inte Martin heller. Jag tog ett långt varmt bad och Martin hade hand om pojkarna. Nu har jag bestämt mig för att ge upp. Jag ska inte tjata mer, inte ta upp det mer. Jag ska önska och hoppas i min tysthet. Jag tänker inte dölja mina känslor och önskningar, men jag tänker inte prata mer om den. Kanske ser han en dag hur dåligt jag mår av detta och ändrar sig.


Han vill inate, jag vill. Varför är hans vilja och känslor viktigare än mina?

RSS 2.0