Var ute och sprang tidigare idag. Gör jag ju fortfarande minst tre dagar i veckan. Är uppe i 20min löp 2 min gång 10 min löp. Två pass och det tredje passet är det sammanhållande löpning 25 min. Ändrar varje vecka. Förra veckan var det 30 min sammanhållande. Det ökar smått och efter 12 veckor ska man orka springa en mil. Men det har jag ju redan gjort. Fast inte så jag skulle orka det ett par dagar i veckan. Mitt mål är att springa minst 60 min tre dagar i veckan. Och att så smått orka 1 MIL på mindre ön timmen. Får vi se hur det går med träningen nu under vintern om det blir halka och smö och blask. Får önska mig ett löpband att ha hemma framför tv:n. Så kan jag ägna mig åt mina två favvo sysslor samtidigt. Hihi=)

Det slog mig när jag var ute och sprang varför motivationen är så låg just nu. Det är en annan fördel med att vara ute. Man får tid för sig själv och sina tankar. Kommer till många klarheter under tiden. Min fokus ligger helt fel just nu. Därför är det så tufft och svårt att motivera mig.

Jag lägger all min tid på att sakna det jag inte får äta och tycka synd om mig själv på grund av det. Jag har själv valt vad jag får och inte får så jag kan inte skylla på någon annan. Det slog mig nu att jag inte kan tänka på det utan måste fokusera på det positiva. Vad är det jag vinner på att avstå från det. Varför har jag valt att avstå från det? Där måste min fokus ligga.

Jag har av egen vilja valt att avstå från detta för att jag vill må bättre. Jag vill ha en smalare kropp som jag känner mig nöjd och tillfreds med. Jag vill vara hälsosam och ha ett friskt och sunt liv. Och till sist men inte minst så vill jag vara den vackraste bruden som någonsin gått längs ett altare. Och i Martins ögon kommer jag klart vara det oavsett hur jag ser ut. Men jag vill kunna se mig i speglen och känna mig stolt, att jag har uträttat något bra och stort.

För det är väl det som det handlar om. Att vara nöjd med sig själv. I alla fall för mig. Det är mitt största mål och det viktigaste av den alla.

Tack för mig!
Kram