I mitt huvud just nu!!

Händer allt verkligen av en mening? Jag brukar tro det, men jag börjar tvivla.
Hur kan det vara att två personer som skulle gått genom eld och vatten för varandra, plötsligt får elden att slockna. Den kärlek dom en gång kände, man frågar sig vad som egentligen hände.
Hur kan man bli så förblindad och leva som i en dröm. När du vaknar och inser att du lurat dig själv, levt i en lögn och du förstår att allt det som du kännt är borta och kommer aldrig återfinnas.

Det är en konstig känsla när jorden rasar under dina fötter och det finns ingenstans att hitta fotfäste. Marken viker sig och du faller. Ner i ett hål utan botten. Du faller fritt utan fallskärm. Men du känner inte bara ren och skär rädsla. Det finns en annan känsla som e till och med lite starkare än rädslan. Det är känslan av spänning. Spänning över vad som väntar när du tar i mark. Kommer det att göra ont? Vad kommer du hitta på botten och hur blir vägen till toppen? Är det lång väg till toppen och vad finns där uppe?

Ja det finns kanske en mening med allt som sker, men den meningen dröjer nog innan vi ser. När vi står vid enden tillslut och levt våra liv fullt ut. Då kommer nog svaren och med storm tar en.

Finns d nån..

Finns det nån som kan torka mina tårar,
verkar bara som jag ser dårar.
Finns det nån som inte vill mig sänka,
utan på min lycka faktiskt tänka.
Finns det nån som bara vill mig väl,
utan att ha några konstiga skäl.
Finns det nån som är snäll i grunden,
inte bara just för stunden.
Finns det nån som kan lägga sin hand mot min panna,
viska i mitt öra att jag e här för att stanna.
Finns de nån som kan skänka mig tröst,
och få slut på smärtan i mitt bröst.
Finns nån som kan få mig att åter le,
ta ej mer nu, snälla om jag får be.

Om att gå vidare:

Vad händer när världen har rasat,
och allt det som du fasat,
plötsligt blir sant,
och du står där vid livets kant.

Utan att riktigt veta,
var du ska leta,
och inte riktigt vet vad du ska söka,
det enda du kan är att försöka.

Att på nytt forma ditt liv,
och växa med varje kliv,
Som du på vägen kommer ta,
för att du en dag ska må bra.

Att känna lycka och trivas med livet,
kan man tycka borde va givet,
Men det är så lätt att falla,
det kan hända alla.

Man måste orka resa sig opp,
och klättra mot sin topp,
För när man väl nått dit,
blir det verkligen värt allt slit.

RSS 2.0