Feber och mer snö!
Ja vad ska man säga.
Febrigt barn och snö på vägarna igen. Inte alls med i min veckoplanering. Suck.. det tar verkligen till och med på min positivitet. Men det är oki att ha sådana dagar med.
Igår var jag på styrelsemöte med prematur föreningen. Jag blev valt till sekreterare. Spännande. Vi ska också på en resa till Göteborg. Ett nationell möte lördag till söndag med studiebesök och liknande. Ska bli väldigt intressant.
Var även ute och sprang i går. Intervall träning. 4*4 minuter med 2 minuter gång emellan. Det var tungt men kändes bra. När jag kör intervall hinner jag aldrig komma in i andra andningen ordentligt och det känns. Vanlig löpning kommer andra andningen ca efter 7 minuter. Efter det kan jag springa hur långt som helst känns det som. Vi dessa korta intervaller bryter jag flåset innan jag kommer dit. Det gör att alla 4 minuter blir tunga. Dessutom körde jag lite längre steg och snabbare tempo än vanligt, vilket också gjorde det tyngre. I morse var jag på en morgonpromenad i skogen. Fint att gå längs ån och se solen som glittrar mot vattnet. Känns bra att börja dagen med ny och full av energi.
Jag ser mig som en ganska bra, trevlig och positiv människa. Jag är en person som jag trivs med och som jag kan se i speglen och känna att jag stödjer. Visst har jag perioder i livet då personligheten faller och med den förståndet. Visst har jag perioder i livet då jag gör saker som jag inte är stolt över. Jag är människa och jag lär mig fortfarande. Varje ny fas i livet ställs vi inför vem vi är och vi kommer prövas på vägen. Det är dessa prövningar som också formar oss, gör oss till de vi är. Vi kan antingen ta med oss lärdomen som dessa prövningar bär med sig eller kan vi lägga allt åt sidan och skylla på andra. Jag får stå mitt kast för de prövningar jag klarar mindre bra.
De som är mina riktiga vänner ser prövningarna för vad de är. De kan se varför jag faller i groparna och de finns kvar och stöttar när jag inser mina misstag och ber om ursäkt. De finns där genom prövningar oavsett om jag handlar rätt eller fel i dem. De finns där och älskar mig för den jag är. De kan se mig genom prövningarna för den som är jag och dömmer inte. De är inte heller rädda för att tala om att de misstycker till en prövning eller mitt sätt att agera.
Ni som är mina vänner är jag glad att jag har. <3
Febrigt barn och snö på vägarna igen. Inte alls med i min veckoplanering. Suck.. det tar verkligen till och med på min positivitet. Men det är oki att ha sådana dagar med.
Igår var jag på styrelsemöte med prematur föreningen. Jag blev valt till sekreterare. Spännande. Vi ska också på en resa till Göteborg. Ett nationell möte lördag till söndag med studiebesök och liknande. Ska bli väldigt intressant.
Var även ute och sprang i går. Intervall träning. 4*4 minuter med 2 minuter gång emellan. Det var tungt men kändes bra. När jag kör intervall hinner jag aldrig komma in i andra andningen ordentligt och det känns. Vanlig löpning kommer andra andningen ca efter 7 minuter. Efter det kan jag springa hur långt som helst känns det som. Vi dessa korta intervaller bryter jag flåset innan jag kommer dit. Det gör att alla 4 minuter blir tunga. Dessutom körde jag lite längre steg och snabbare tempo än vanligt, vilket också gjorde det tyngre. I morse var jag på en morgonpromenad i skogen. Fint att gå längs ån och se solen som glittrar mot vattnet. Känns bra att börja dagen med ny och full av energi.
Jag ser mig som en ganska bra, trevlig och positiv människa. Jag är en person som jag trivs med och som jag kan se i speglen och känna att jag stödjer. Visst har jag perioder i livet då personligheten faller och med den förståndet. Visst har jag perioder i livet då jag gör saker som jag inte är stolt över. Jag är människa och jag lär mig fortfarande. Varje ny fas i livet ställs vi inför vem vi är och vi kommer prövas på vägen. Det är dessa prövningar som också formar oss, gör oss till de vi är. Vi kan antingen ta med oss lärdomen som dessa prövningar bär med sig eller kan vi lägga allt åt sidan och skylla på andra. Jag får stå mitt kast för de prövningar jag klarar mindre bra.
De som är mina riktiga vänner ser prövningarna för vad de är. De kan se varför jag faller i groparna och de finns kvar och stöttar när jag inser mina misstag och ber om ursäkt. De finns där genom prövningar oavsett om jag handlar rätt eller fel i dem. De finns där och älskar mig för den jag är. De kan se mig genom prövningarna för den som är jag och dömmer inte. De är inte heller rädda för att tala om att de misstycker till en prövning eller mitt sätt att agera.
Ni som är mina vänner är jag glad att jag har. <3
