I bland kommer man till vägskäl i livet då man måste våga välja väg. Just nu hamna jag i en väldigt obekväm situation som jag inte kan ta mig ur. Jag bestämde mig för att ta bort allt runt omkring mig som skapar drama och stress i mitt liv. Som int eär positiv stress. Det innebär att göra sig av med personer som snor energi mer än vad de ger och det innebär att våga säga nej.
I praktiken innebär det att jag sagt hej då till en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv. Någon som jag absolut inte vill mista och skulle ge allt för att få vara nära. Dock har våra känslor inte samma strävan och så länge personen finns i mitt liv kommer jag inte kunna bli fri och gå vidare med mig själv. Jag kommer inte hitta lycka om jag inte får bli fri först.
Jag vill inte bli fri, jag vill ha den personen nära mig varje dag och varje morgon och varje vaken sekund och i mina drömmar nätterna igenom. Men det funkar inte när det bara går på ena hållet. Att vara vän med någon som skapar så mycket tårar orsakar bara ännu mer tårar och är ett sätt att för en själv inte riktigt släppa tagen. Genom att vara vänner finns det ändå en lite chans att ses och en liten chans att ha något tillsammans.
Men det är inte rätt mot mig och inte mot den andre personen heller. Att leva i någon sorts falsk förhoppning om att något kommer bli annorlunda hindrar mig från att gå vidare. Därför la jag alla korten på bordet och öppnade mitt hjärta och sa vad jag känner och tänker.
Lika dant till en annan vän. Och till någon sa jag att vi inte kan ha kontakt just nu.  Jag var helt ärlig pratade från hjärtat och förklarade att jag inte kan fortsätta om jag ska kunna bli fri och må bra.
Det känns skönt att ha varit öppen och ärlig och öppnat mig. Samtidigt som jag känner mig liten, naken och livrädd. Känner att jag klamrar mig fast vid toppen av ett stort svajande grässtrå och undrar hur länge det orkar bära mig. Men nu är jag har smakat på botten kan resten bara bli bättre.
Det kommer ta tid och det värker i varje del av min kropp att veta att jag inte kommer träffa personen igen. And it hurts with every heartbeat. Smärtan är grym och outhärdig. Men den kommer bli bättre. Den kommer bli bättre med tiden och jag måste ta mig dit. Jag måste bli fri för att bli hel. Kommer ta paus från omgivningen ett tag för att fokusera på mig själv, min familj och mina vänner. Ni som vill kan kontakta mig på min telefon. Till er övrigt hoppas jag att ni har det riktigt bra och mår bra.