Det är nu nästa på dagen ett år sedan jag och mitt ex separerade. Ett år sedan vi tog det där beslutet. Sitter här idag och ser tillbaka på året som varit. Året har varit ett av de svåraste och känslomässigaste berg och dal bane åren i mitt liv. Även om jag var den som tog initiativet till det svåra beslutet att slutgiltligt lämna varandra och leva var för sig så har det inte varit ett lätt år.
Känslor av hopplöshet, ensamhet, sorg, saknad, förtvivlan, uppmuntran, panik, lycka, ångest har blandats i ett enda stort virrvarr av känslor. En känslosoppa skulle man kunna kalla det, men med alldeles för många ingredienser för att smaka bra.
Året som varit har tagit mig på en resa genom mitt egna inre, från kärnan av mig ut till det yttersta och tillbaka in igen. Från toppen till botten och upp igen. Jag vet inte vad jag annars ska kalla det om inte en resa.
Resan har varit tvungen och jag vet idag precis vad som gör mig till den jag är, vem jag är och hur jag vill vara.
Under året har jag tappat vänner. Vänner som stått mig nära, varit min själ och livsglädje en gång.
Jag begär inte att någon ska förstå mina beslut, förstå mina handlingar, förstå mitt agerande, eller förstå mina tankar och känslor. Men jag önskar att man ska respektera mig och inte döma mig.
Året har lett mig till nya vänner. Vänner som av olika anledningar blivit nära vänner och vissa som passar bra att ha i bekantskapen men som kanske inte står mig närmaste.
Jag vet i dag vilka som verkligen är mina vänner och de som funnits vid min sida innan separationen, genom separationen, med öppna telefoner dygnet runt och som fortfarande finns vid min sida är de som satt sina spår i mitt hjärta. Det är er jag bär med mig varje dag och det är er jag finns för. Ni är luften under mina vingar och solen som får mig att skina. Jag är er solstråle för att ni får mig att lysa.

Separationen var som sagt ett ganska gemensamt beslut även om vi kanske både innerst inne önskade annorlunda. Men idag ett år senare kan jag se tillbaka på det som varit med en fröjd över hur livet kom att utvecklas. Det var rätt beslut vi tog den där sensommar dagen och det var ett beslut som lett oss till där vi är idag.
Vi har båda gått vidare med nya partners, barnen varannan vecka och vår relation är starkare än den varit under året. Vi har en god relation, en god kommunikation och det finns egentligen inget annat jag önskar dagen för våra barn och för alla andra runt omkring oss.

Livet är ändå rätt bra när alla pusselbitar lossnar från felplts och hamnar på sin rätta <3