Mot nya tider!

Det ä för er jag lever tills jag dör
och allt jag fram tills dess gör
För er jag vaknar varje dag
orkar vidare ta nya tag
Det är för er jag somnar om natten
och vet att jag har största skatten
Ni får varje dag att gå
och mig att väldigt bra må
Ni är så rara
ni är helt underbara
Om er jag tycker alldra bäst
älskar er mest <3
Det är med dubbla känslor jag sitter här kväll. Det kan vara den sista kvällen och den sista natten i huset. I morgon kan vara den sista morgonen jag vaknar här. I detta hustet som jag för fyra år sedan förälskade mig i. Kan inte säga att det bara gör mg ledsen. Men visst känns det vemodigt. Det var inte så här min plan var. Packar åter mina tllhörigheter och berger mig mot en ny outforskad framtid. Vad den visar är ännu okänt och tur är väl kanske det.
Jag sitter här i dag och ser tillbaka på de åren som varit på den tiden som vi delat och det liv som vi byggt upp. Jag ångrar inget, hur skulle jag kunna det när vi fått dom finaste barnen. Visst finns det saker som jag önskar vore annorlunda och som kunde varit bättre. Och ibland när jag tvivlar på det som verkligen rör sig inom mig, kan jag fastna i tankarna på att jag missuppfattat en situation eller att jag inte gett det en tillräcklig chans. Det är jobbigt att möta alla människors funderingar på vad som hände mellan oss. Det är tufft att försöka förklara och ibland undrar jag om jag måste. Det är nog mest för min egen del som jag känner att jag måste försvara mitt misslyckade äktenskap.
Men på det stora hela kunde det varit väldigt mycket sämre också.
Det är en slags frihets känsla också. Nu kan jag börja om, på riktigt. Starta mitt eget liv tillsammans med mina barn.
Jag känner redan att det är en förändring. Något har hänt på de senaste veckorna. Något inom mig och som har med min självkänsla att göra. Jag är väldigt mörkrädd men har på sista tiden vågat ut och gå på ikke upplysta stigar och ställen jag aldrig skulle gett mig ut innan. Det är en kick att känna att jag kan detta. Kan jag gå genom en stor skog ensam, kommer jag nog klara att vakna ensam i morgon, o nästa dag o nästa o nästa... Så länge det behövs till jag inte längre tänker på att jag vaknar ensam.
Det ä för er jag lever tills jag dör
och allt jag fram tills dess gör
För er jag vaknar varje dag
orkar vidare ta nya tag
Det är för er jag somnar om natten
och vet att jag har största skatten
Ni får varje dag att gå
och mig att väldigt bra må
Ni är så rara
ni är helt underbara
Om er jag tycker alldra bäst
älskar er mest <3



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0