Novell 3--- del 3

Hon behövde inte vänta så länge på att han skulle höra av sig igen. Redan morgonen därpå undrade han om hon hade sovit gott. Dom träffades och gick ut en runda i stan. Det var en solig och varm dag och de gick en runda i parken. Följde kanalen som ringlar sig genom staden och tog en glass in en affär som bara sålde glass. De satt bredvid varandra på en bänk och såg på förbipasserande människor. Kommenterade och skrattade tillsammans åt andras sätt att vara. Det var väldigt oskyldigt men förde dem ändå närmare varandra. Sedan var hon tvungen att åka så hon gav honom en kram sa tack för idag och på återseende. Hon satt på tåget på väg hem och blickade ut över de öppna landskapen. Det hade börjat regna och de små dropparna rann längs fönsterrutan. Livet fortsatte och lika så vardagen. De pratade ofta och skickade meddelande varje dag. De sågs när de hade en stund över. Ibland var det bra en snabb träff för en kopp kaffe på något fik, när någon var i närheten, någon gång sov hon över när de hade lite mer tid på sig att ses. Första gången hon sov över hos honom hade hon kommit med tåget ner. Han hade stått på perrongen och mött henne när tåget kom in. Det hade gjort henne väldigt glad och hon kände sig uppskattad och efterlängtad. När de låg på soffan hemma hos honom hade han masserat hennes rygg. Hon låg framför honom på mage och han smekte hennes hår, nacke och axlar. Hon rös till och suckade lätt av hans beröring. Ganska länge hade han masserat henne och hon njöt av hans händer på sin kropp. Han kysste henne ömt och hans läppar var lika mjuka denna gången. De låg och pratade länge om allt möjligt och sedan somnade de i famnen på varandra. Dagarna gick och de sågs ibland. Han skrev att han saknade henne och hon saknade honom också. Mer än hon vågade erkänna. Hennes hopp hade väckts på nytt och hon vågade tro på en ljusare framtid. Det var fredag eftermiddag och hon satte sig i bilen för att åka till honom. De har en bit mellan sig men det går ganska fort med bil och motorvägen är lätt att köra. Hon kom ner och fann honom sovandes i soffan. Stackaren va trött efter en lång arbetsvecka och hade somnat precis innan hon kom fram. Men han vaknade snabbt och de hade en trevlig kväll. Njöt av varandras sällskap och fikade gott. La sig att sova tillsammans i sängen och hon somnade snabbt. Hon vaknade till några gånger under natten och hölls sedan vaken en stund av hans snarkningar. Men konstigt nog så störde de inte henne. Hon var i stället glad över den snarkande mannen som låg bredvid henne i sängen. Snarkningar eller ej hon var inte ensam i en stor kall säng. På morgonen vaknade hon av att han kom tillbaka till sängen och la sin arm om henne. Hon öppnade ögonen och kände doften av nybryggt kaffe. Hon kände värmen från hans kropp och vände sig om och mötte hans blick. Han bruna ögon tittade på henne och han log. Hon blev varm i kroppen och log tillbaka. Senare på eftermiddagen hade hon somnat i soffan efter att det varit iväg hela dagen. Hon hade träffat några av hans vänner för första gången och de hade handlat tillsammans. När de kom tillbaka till honom hade hon somnat på soffan medan han startade grillen. Han väckte henne och sa att maten snart var färdig och att det var dags att äta. När hon kom upp var bordet dukat och de nygrillade köttet stod på bordet. Hon behövde bara sätta sig och bli serverad. Hon kände sig bortskämd. Hon var van att göra allting själv och hade aldrig blivit uppassade. Åtminstone inte sedan hon var liten och bodde hemma. Men även då hade hon inte fått allt serverat, verkligen inte. Hon hade fått jobba för att få något. Hon hade fått hjälpa till i hemmet, med städ, trädgården, matlagning, djur och de dagliga sysslorna. Det var en självklarhet i hennes värld att man hjälps åt. Men idag hade hon blivit serverad och hon njöt allt vad hon kunde. Hon lovade att återgälda gästvänligheten när han kom till henne någon dag. När hon körde hem senare satt hon och tänkte på honom. Hans vänlighet, hans famn, hans pussar. Hon hoppades att han skulle komma snart till henne så hon fick träffa honom igen. Hon kände ett visst mått av oro i kroppen och hennes huvud försökte tala om för henne att det inte var verkligt. Snart skulle hon vakna och allt vara en dröm. Eller ännu värre det var verkligt men hennes fötter skulle slås undan från den gungiga marken de stod på. Hennes tillvaro skulle rasa och hon skulle vara ensam igen. För inte var det väl möjligt att han faktiskt tyckte om henne på riktigt. Hon var vettskrämd, men hon var kär.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0