Med spridda tankar och kluven känsla gav hon sig ut på promenad. Hon behövde frisk luft och hon behövde ljudet från musiken i sina öron. Hon behövde känna den trygga marken från de välbekanta gatorna under sina fötter. Gatorna, husen och ljuden som påminde henne om att allt var som vanligt. Lugnet från den lilla byn hon bodde som gav löften om att inget hade ändrats och att allt var som förut. Men det var inte sant, inget var som förut och det skulle aldrig någonsin bli som förr igen. Dagen hade passerat och brevet hon länge väntat på hade äntligen kommit. Det var brevet som bevisade slutet på ett kapitel och att en period var över. Hon var inte ledsen över att den tiden kommit. Tvärtom kändes det befriande och lugnande att veta att nu var det slut. För slutet på ett kapitel innebär början på ett nytt och är det slutet på boken ja då börjar man på en ny. Första kapitlet på hennes nya bok hade varit underbart. Det innehöll många rader om trevliga stunder, mysiga möten och roliga tillfällen. Där fanns tankar om livet, framtiden och nutiden. En ny tid i hennes liv hade börjat och nu när hon var på väg in i andra kapitlet kände hon att hon kommit till ett vägskäl. Det gick inte längre att njuta av stunden och leva i nuet. Hon visste att dagen skulle komma, då hon var tvungen att göra ett val. Det lättaste skulle vara att tacka för sig och dra sig undan. Bränt barn, skyr gärna elden som det heter och hon var livrädd för eldens lågor. Det var så många tankar som rörde sig i hennes huvud. Hon satte sig på en bänk längs vägen och andades in den friska sommar luften. Det var svalt och behagligt och hon var glad över att den klibbiga värmen inte var framme. Hon tyckte om värmen men den kunde bli olidlig och just idag ville hon känna svalkan. Det hjälpte henne att tänka bättre eller åtminstone att fokusera på ett annat sätt. Framtiden var oviss. Fanns det ens någon framtid. Hon var känd och älskad för att vara en varm kvinna som alltid hade dörren öppen för de som behövde varma sig eller behövde någon som lyssnar. Hennes frys var alltid full med hemmabakade bullar som hon gärna bjöd på och som folk brukade uppskatta. Bullar och hennes varma men ärliga och raka sätt gjorde henne till en kvinna man gärna kom till. Hon lyssnade och förstod utan att döma. Hon höll aldrig med bara för saken skull, utan sa det hon tyckte och tänkte utan att vara elak och såra någon. För henne var det viktigt att var och en hade sitt eget sätt. Det som är bäst för henne måste inte vara det för andra. Var och en gör sina egna val och det är inte hennes uppgift att döma någon. Hon hade alltid lösningar på problem även om var och en själv fick hitta sina egna. Den här mannen som hon hade träffat, en trevlig, rolig och mysig man. Han bodde en bit ifrån henne. Vägskälet hon stod vid nu var huruvida de skulle fortsätta träffas. Eftersom de bor en bit ifrån varandra och de båda mer eller mindre är låsta sina orter, sånär som på några mils radie blir det svårt. Hon har inga problem med att flytta, det har hon aldrig haft och heller aldrig känt sig bunden till familj och vänner och behov av att bo nära dem. Hon visste att de fanns där de fanns och det räckte. Hon tycker väldigt mycket om honom men hur skulle det bli om de blir mer seriöst. Hon vill kunna bli villkorslöst förälskad och kär upp över öronen. Hon vill kunna dela sitt liv med någon och hon vill kunna njuta av att någon tycker om henne, känna sig speciell och ha ögon bara för henne. Skulle de funka att bo ifrån varandra i några år till något annat var möjligt. Hur skulle det funka, skulle det funka. Det var problem som låg i framtiden, men som måste tas med i beräkningen. För första gången på länge kunde hon inte se någon lösning, åtminstone inte ännu.. Frågan var hur.. men svaret hon var säker på var att hon ville verkligen INTE sluta träffa honom och att hon ville få det till att funka oavsett hur. Hon hade många beundrare, både på nära håll men även längre bort, men hon hade bara ögon för honom. Men var resten egentligen viktigt, behövde dom egentligen tänka på det just nu. Dom tyckte om varandra, det var det viktigaste och resten var hon beredd att hitta en lösning på när det väl var dags om det blev det. Hon hade chansat och var på väg att falla, men var det fritt att falla?