Hon hade sovit oroligt den natten som så många nätter tidigare. Hennes säng var varm och sovrummet svalt och mörkt. Hon drog täcket upp till hakan för att slippa frysa. Länge låg hon där i sin säng och funderade, vände och vred på tankar, känslor och budskap om framtiden. Hon letade små tecken och signaler, försökte tyda och läsa mellan raderna på det som sades i olika former. Hon tyckte fortfarande om honom och tankarna på honom fick henne att le. Men de skrämde henne fortfarande. Hon var fortfarande säker på att han skulle tappa intresset, eller inte vilja ses mer av någon anledning. Hon vågade inte tro att han faktiskt tyckte om henne och bara henne. Dagarna gick åter och de hördes lite varje dag. Han ringde ibland och hon ringde ibland. Nu satt hon åter en kväll på balkongen. Värmen hade lagt sig och kvällarna var inte längre lika varma. Med en filt runt benen och en kopp varmt te i handen, njöt hon av tystnaden. För idag var det tyst. Det enda som hördes var ljudet från svalorna som häckade och flög in och ut ur boet. Hon satt där och tänkte på framtiden. Framtiden som var oviss och oupptäckt. Visst önskade hon ibland att hon kunde se vad som väntade. Att hon kunde veta vilka vägar hon skulle gå och hur hon skulle må. Men det finns inget sätt att se in i framtiden. Ända chansen att få se den är att leva genom den. Hon var inte heller säker på att hon verkligen hade velat veta om det hade funnits ett sätt. Om man visste, hade det varit värt att leva då? Hon var också säker på att genom att veta skulle man kunna ändra den och då skulle man ändå inte veta. Men just nu i denna stunden när hon satt där på sin balkong var hon helt säker på två saker. Att hon tyckte om honom och att han sagt att han tyckte om henne. Det var det enda som betyder något. Ögonblicket just här och just nu. Det är det hon måste fånga. Hon log för sig själv och mös i stunden. I stunden var hon lycklig och var hon glad, ovetande om framtiden och vad som väntade henne. Hon bestämde sig för att vara glad i stället för orolig. Hon tänkte inte längre lyssna på sina oroliga och skrämmande tankar. Från och med den stunden skulle hon vara glad tills någon faktiskt sa någon annat.