Paniken som infinner sig

När man inser att man faktiskt kanske når sitt mål. Mentalt är jag redan i mål. April är över och jag står där och har tagit nästa steg i karriären med Forever. Jag vet hur det känns i kroppen, jag känner stoltheten och värmen som sprider sig i kroppen. Sedan inser jag att shit jag kanske klarar det. Om jag gör det så kommer jag få stå på scen, inför flera hundra personer och ta emot deras jubel och applåder. Jag ser. Jag kan se vad jag har på mig, jag ser hur håret det ut. Känner hjärtslagen öka medan jag går med nervösa men stolta steg upp för trappan. Pulsen ökar och jag blir svettig i handflatorna.
Jag går upp på scenen och publiken står upp. Jag vet precis vad jag har på mig, jag ser det framför mig. Jag har drömt om det både på dagen och natten. Jag avslöjar inte för er ännu vad jag har på mig det får bli en överraskning tills den dagen jag står där. Den 13/5. Den 13/5 står jag på scen som i mina drömmar och tar emot publikens jubel för att ha tagit ett steg i karriären. Jag rodnar, jag jublar, jag är stolt!!
Är inte i mål ännu, men jag har sett det. Jag vågar tro på mina drömmar och följa dem :D

Vill du ha hjälp att följa och uppnå dina drömmar? Tveka inte en sekund till utan hör av dig till mig! Kan jag, kan du :D




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0