Det finns bara en sak jag är rädd för

En cykel. Ett mål. 1,2 mil enkel väg sedan tillbaka.
Tänkte att jag skulle ta cykeln och leverera lite produkter till kunder idag. Till saken hör att jag nästan aldrig någonsin cyklar.
Jag är inte rädd för cykeln. Jag är inte rädd för vägen. Jag är inte rädd för uppförsbackarna och inte heller smärtan i låren. Jag är inte rädd för att kräkas på vägen mot framgång. Jag är lite lite rädd för farten i nedförsbackarna och att tappa kontrollen och falla. Men det finns en sak som skrämmer mig ordentligt. Och det är att kroppen ska få för sig att den inte orkar och att den lyckas övertala hjärnan till det. För smärtan i låren förlamar inte mig men huvudet kan slå undan benen på mig på 1 sekund.
När sista backen kom och det kändes som cykeln gick baklänges nästan och låren skrek av smärta, då får huvudet stäppa upp och tala om att hålla i. Du kan, du orkar du ska!!! För att ge upp och leda cykeln var inte ett alternativ. Att ge upp finns inte!! Och då måste huvudet vara med.

Då kom jag att tänka på Renata klumskas fantastiska föreläsning i januari om när hon skulle bestiga mount Everest. Sätt bara ena foten före den andra.. hela vägen. 👏🌟så bra. Det och Doris, ni vet hitta Nemo och Hitta Doris. Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma. Ett steg i taget mot målet. Och den där känslan när man är klar, inte den där man vill dö för man är så trött och öm i hela kroppen, utan den andra. Den positiva känslan som talar om för dig att du är bäst i världen. Att det finns inget du inte klarar om du bara vill. Den känslan 👌🌟😍 Den får du bara när du vågar utmana dig och ta dig förbi bekvämligheten. En av de bästa känslorna i världen. 🌞🌺




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0