Ny bokupplaga, bröllopsfest och framtidshysteri!

Tjenare bloggen och alla trevliga läsare ;)
Hoppas det är bra med er alla idag och att ni haft en bra fredag.
Själv skrev jag min första tenta på nya högskolan. Det var spännande, men jag fick en bra känsla och är ganska säker på att jag klarade den. Vågar inte hoppas på ett VG men det är inte omöjligt. Återstår att se. Känner mig nästan läskigt självsäker på att jag klarade den.
Efter tentan var jag och killen hemma hos några goda vänner, åt mat och såg på TV. Några öl blev det så klart för killarna med. Det var en bra och trevlig fredag.
Min vecka hos Peter är slut och jag har åkt från mitt veckoboende. En kompis skojade om att Peter och mina barn har delad vårdnad om mig eftersom jag bor varannan vecka jag med ;)
Har börjat se mig om efter extra jobb i den staden med. Ska jag ändå vara där kan jag ju lika gärna jobba extra där som att åka hem och jobba massa extra. Slipper jag pendla och så med.
Höstterminen börjar närma sig sitt slut och det börjar bli närmare och närmare att fundera på vad jag ska göra med resten av mitt liv. Har valt inriktning på mitt framtida yrke men kommer bli svårt att hitta en tjänst som passar, då efterfrågan är liten och konkurrensen ganska stor. Men bara man har ett mål så kan resten komma av sig själv.
Det känns lite skrämmande för det är efter skolan som min kunskap verkligen kommer sättas på plats. Det är sin sak att sitta i skolbänken och klara en tenta teoretiskt. Men att överföra kunskapen till praktiken och ha folk som förlitar sig på ens kunskap känns skrämmande, men också spännande. Håller utkik efter jobb och hoppas på att hitta ett jobb som passar till våren.

Har som sagt åkt ifrån mitt andra hem nu och eftersom ni är uppmärksamma så är det ju lördag och jag ska inte hem till barnen förrän i morgon. Så vart är jag då undrar ni? :P

Jo just nu sitter jag på ett tåg på väg genom Sverige, Som ganska ofta när jag bloggar har jag märkt. En god vän till mig som bor i höjd med Stockholm har nämligen gift sig och ska ha en bröllopsfest för sina vänner idag. Det ska bli otroligt roligt att träffa henne igen, då jag inte träffat henne på två år. Ska bli kul med lite fest och lekar och nya människor. Är väldigt glad för hennes skull och öskar dem all lycka!!

Har förresten gjort en ny upplaga av min bok och ett nytt projekt ligger på gång och är halvfärdigt. Eller egentligen två nya projekt som jag har på gång. Hoppas på att vara klar med en av dem innan årets slut. Nya upplagan av boken är under konstruktion och jag kommer lägga ut länken när den blir klar för er som är nyfikna på att titta på den eller varför inte beställa en kopia. Priset är det samma som innan 59 kr, Utseendet är förnyat och innehållet är redigerat och inlagt lite annorlunda. Annars är det nästa samma texter. Vissa ändringar finns.
Länkar när den kommer som sagt så kan ni själva bedömma vad ni tycker.

Tjip och hoj, ha det skoj!!

Ni kan aldrig förstå.

Varje dag får jag hör hur duktig jag är och hur jobbigt det måste vara för mig som har två små barn. Det måste vara jätte jobbigt att ha tvillingar och två på samma gång att ta hand om. Jag förstår att det måste vara tufft för dig. FEL!!!

Ni kan aldrig förstå. Inte ens ni som har två barn tätt kan någonsin förstå hur jobbigt det verkligen är och hur mycket det tär på en som människa. Ni kan ha en aning eftersom det är tufft med "bara" en men aldrig fullt ut förstå vilka kälslor som man brottas med. För det är just dem som är de jobbigaste.

Känslorna. Inte det praktiska. Men visst det är dubbelt så mycket jobb. Jag har alltid två blöjor att byta, två barn som ska ha mat, direkt. Två som ska nattas två som ska leka, de är två om allt. Men det är inte jobbigare att mata två barn samtidigt, inte jobbigare att byta två blöjor än en. Nej det som tar på en, som drar ut all kraft och ork ur ens kropp, det är känslorna. Känslan av att aldrig räcka till, alltid försöka vara rättvis. Se till så inte den ena får mer kärlek än den andra, leka lika mycket med båda och lika mycket tid med sin mamma. T

vå barn skriker. Båda vill sitta i mammas famn, de är trötta. Lika trötta och lika ledsna. Men båda behöver en ny blöja och få pjamas på sig innan de kan somna. Vem ska jag välja. Jag måste ta upp den ena och den andra får helt enkelt ligga bredvid och skrika undertiden. Men det rättar upp sig för när jag tagit upp ettan och gjort färdig honom, lagom till han har tystnad. Måste jag lägga ner honom igen för att ta upp nästa som nu blivit alldeles hysterisk av att inte få vara hos sin mamma. Och vad händer då. Jo ettan som precis tystnad och blivit lugn blir nu hysteriskt i stället eftersom jag lagt honom i från mig. Och tvåan som hunnit bli tvär arg blir ju inte tyst av jag tar och byter blöja och sätter på pjamas. Nej då har jag fortfarande två jätte arga barn som bara vill ha sin mammas närhet.

Och säger ni, de dör inte av att skrika. Nej det gör de inte men en bit av mitt hjärta lossnar varje gång och jag känner mig ändå som en dålig mamma som inte kan trösta mina barn. Det är omöjligt att kunna ta båda samtidigt i alla lägen. Och även om jag inte måste så blir jag ändå ledsen och förtvivlad när jag inte klarar att ge mina barn tröst. Det är ju trost allt det de vill. De vill ha mammas tröst och omtänksamhet. Jag vill inte att de ska behöva känna att mamma inte vill ta mig. De ska inte behöva känna att de måste bli helt hysteriska för mamma ska bry sig. De förstår inte att jag måste byta blöja, eller vara med brossan också. De vill bara vara hos sin mamma, och de vill inte vänta.

Känslorna som kommer när det ena barnet får sitta på armen medan jag lagar mat och det andra klättra upp längs benet för att också få vara med och inte vara utanför och åsidosatt. Hur den ena alltid måste bli lämnad för att jag inte klarar att ta båda samtidigt i alla lägen. Och för att de inte ska behöva känna orättvisa och övergivenhet, är jag i stället dum mot mig själv. Jag bär båda, och släpar upp och ner för trappan och hit och dit i stället för att ta en i taget. Konstigt ryggen gör ont. Men vad gör det. Så länge mina barn är lyckliga.

Jag förstår att det är omöjligt att räcka till i alla lägen. Det gör man inte. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag känner mig som en dålig mamma som inte kan sätta mina barn i första hand alltid. Någon måste ju vara tvåa. Jag älskar dem djupt och hoppas att de ska växa upp som fina, underbara, självständiga barn som vet att jag gör allt för dem och skulle offra allt för att hjälpa dem. Och hoppas verkligen inte att de kommer känna sig åsidosatta, eller att de kommer i andra hand. Nej då tar jag ut mig själv genom att minnas vem som var först förra gången så att det ska vara rättvist och inte den ena alltid ska vara tvåa och komma i andra hand. Båda måste vara först och båda måste vara tvåa.

Dessa känslorna tror jag aldrig kommer släppa. Det är en av tjusningarna som kommer med att man blivit utvald till tvillingmamma. FÖr någonstans är det väl någon som vet att hon fixar det. Och fixar det visst gör man det. Och om någon frågar hur det är. SÅ är svaret alltid det samma: Det är underbart!! Helt fantasktiskt kul. Man håller god min, pratar inte on hur jobbigt det verkligen är, ber inte om hjälp.
 Men vem tackar en för det?? INGEN!!

Tack för ni lyssna
kram

Framsteg.. steg.. fram

Nu har jag bestämt mig för nästa mål med min vikt. Har varit väldigt dåligt med motivation den senaste tiden. Så för att motivera mig har jag lovat mig själv att när jag har gått ner till 55 kg ska jag prova brudklänningar. Det är något som jag verkligen har längtat efter mycket men inte velat göra för fort.

Om jag provar när jag int eär helt i min rätta form kanske en klänning ser konstig ut på grund av att jag är lite större än jag borde. Och jag vill verkligen inte missa en vacker klänning. Så jag har väntat med att åka i väg. Men nu har jag det att se fram emot och när jag vill ha godis kan jag bara tänka på klänningarna som jag så gärna vill prova.

Har varit febrig och förkyld hela denna veckan så det har inte varit någon ordning med löpning och träning. Men försöker att tänka extra på vad jag äter i stället. Ännu viktigare om jag inte rör på mig. Så fort jag blir bra igen blir det ordning på löpningen och jag kommer öka träningen till minst fyra dagar i veckan. Fyra dagar löpning och en eller två dagar med tränings DVD:n som jag har. Eller ett pass på friskis. Har en ny träning som kallas för MAQ. Tränar balans hållning och styrka i bålen, magen och höfterna. Verkligen roligt. Och dessutom är det inte så många som fått nys om dte ännu så sist var det bara jag och mina systrar. Privat träning det e bra.

Leon ålar sig duktigt och fint nu han också. Med först ena armen sedan den andra. Nästan lika fort som Noel. Han lär sig fort när han väl kommer på hur han ska göra. Noel ålar ju sig i bra fart och ställer sig på knä hela tiden. Går upp i krypställning. Han ska dessutom ställa sig upp mot allt. Barnvagnen är en favvo. Dit ålar han hela tiden och ställer sig.

Hans andra favvo är gåstolen. Men när ingen sitter i den är det svårt eftersom den flyttar sig så lätt. När Leon sitter i den blir den stadigare men så rör han ju sig också så det är nog hugget som stucket. I dag reste han sig upp mot gåstolen och stod upp. Han släpper och håller bara med en hand i den i bland. Livsfarlig. När Leon gick framåt i stolen tog Noel några steg och följde efter när han höll i sig i stolen. Så roligt att se att han "gick själv". Duktig liten pojke. Inte så liten nu längre men ändå mammas lille kille. Kul med framsteg.

Kram på er så länge!

RSS 2.0