Harmoni!

Just nu flyter livet bara på. Inga större förändringar och inga större problem. Gamla vänner har kommit tillbaka i livet och nya vänner möts på vägen. Känner inte någon direkt lycka, men känner inte någon sorg heller. Känner mig ganska likgiltlig till tillvaron och tar mig mest igenom den ena dagen efter den andra. Livet rullar på helt enkelt.

Det börjar bli dags att tänka på sommar jobb och jag har sökt en hel del. Har blivit kallad på två intervjuer och det ska bli spännande. Tyvärr är båda på annan ort och det blir lite pendlingsavstånd. Jag har vänner på båda orterna som jag tänkte våldgästa om det behövs. Vi får se. Det som kommer vara mest avgörande är om jag kommer kunna börja jobba tidigare. Där jag får börja först där kommer jag tacka ja.
Framtiden ser dyster ut för nyexaminerade hälsocoacher. Så min plan blir att inte sluta plugga nu i vår när jag är färdig utan ta ytterliggare ett år och få en kandidat examen inom folkhälsovetenskap. Framtiden ser väl inte heller så ljus ut för folkhälsovetare kanske men tror det kommer bli bra och är något som intresserar mig. De jobben jag kan få nu kommer jag kunna få som utbildad med sålika bra att satsa på det. Det är sista chansen att få en kandidatexamen också för sen har dom lagt om programmet.
Mitt yrkesval innebär att jag kommer vara tvungen att lokalisera mig på annan ort. Det betyder att jag förmodligen kommer behöva flytta mot större ort. Kanske rent av dit jag ska på intervju. Man vet inte. På en av dessa orter finns det ju mer som lockar också, men det går jag inte in på nu.
Goder kväll mina vänner och bloggläsare :)

In another life..

.. I will make you stay sjunger Katy Perry i sin nya låt.

Det är något som jag funderar över en massa. Har också flera vänner som jag pratat med på sista tiden. Som träffar någon som inte vet var de står eller där den andra visa dubbla sidor och inte vet vad de vill. Jag undrar är det verkligen upp till mig att få någon att stanna? Jag är den jag är eller åtminstonde försöker vara den jag vill vara. Jag gör misstag och jag går över gränsen ibland. Men när jag träffar någon som vinner mitt hjärta får den personen hela mig. Om det är en vän eller en partner det spelar ingen roll. Jag gör allt för de som vinner mitt hjärta ofta på min egen bekostnad. Om det sedan inte räcker och en person ändå väljer att gå, då kan det väl ändå inte vara så att jag borde gjort mer?
Det är fritt att stanna eller gå. Skulle aldrig hålla kvar någon som inte ville stanna. Vill man inte stanna är det fritt att gå. Visst det gör ont. Har man dessutom gett hela sig själv och gjort allt man kunnat för att vara någons allt så kan det bli ett väldigt stort tomrum när de går. Att ge hela sig själv låter kanske dumt och kvävande men förstå mig rätt. I mitt fall betyder det att man gör allt för den som är viktig för en. Man finns där, lyssnar, bryr, ställer upp. Utan att vara krävande och utan att kräva 100 % uppmärksamhet. Att finnas för någon av hela sitt hjärta är inte samma sak som att dela alla minuter och alla sekunder tillsammans.
Det innebär att även de stunder då man är isär är man ändå tillsammans.
Så jag frågar återigen...
Om jag är mig själv och sann mot mig och den jag delar tillvaron, sen är det väl ändå inte upp till mig att försöka få dem att stanna? Det ska ligga i deras intressen annars kan det vara så. Man kan inte styra någon som ligger hos någon annan. Man kan bara se över sig själv och vad man kan göra med sig själv. Hur mycket ska man behöva göra för att bli vald eller för att få någon att stanna??

Kejsarinnans nya stil

Nu är det en ny tid. Det känns i hela kroppen och det känns. Kan inte riktigt sätta fingret på det men jag kan känna det i hela mig att något är annorlunda. Jag känner mig tom, men på ett bra sätt. Fri kan man kanske säga. Jag känner mig obunden, oberoende och självständig. Det är en känsla som gör att jag känner mig fri och hel. Ett lugn och harmoni som sprider sig genom kroppen. Lite som känslan av att gå ut på trappan eller balkongen en tidig vårmorgon. Det är lite kyligt i luften men solens strålar träffar ditt ansikte och fyller sakta hela din kropp med en otrolig värme och på dina läppar bildas ett leende. En skön känsla.
På väggarna i mitt nya sovrum är det rosa, med en fondtapet med blommiga medaljonger. Hade någon sagt det till mig för ett år sedan, eller 10 år sedan hade jag skrattat åt dem. Men sanningen är att jag gillar det. Jag älskar dessa rosa väggarna, den romantiska stilen och blommorna. Ska inliva den i resten av lägenheten med. Ut med det lila och in med det rosa. Kejsarinnan i min boning är jag och kejsarinnan har en ny stil.
RSS 2.0