Ni som känner mig vet att jag vill se mitt bästa ut i alla situationer och att det är viktigt för mig vilket intryck man gör på folk. Man får en chans till ett första intryck och det ögonblicket kan aldrig ändras. Ni som har känt mig längst har varit med på resan på vilken dessa värderingarna fötts. Minns ni tomåren?? Dreadlocks, håliga jeans, säckiga byckor, nätlinnen och pojkvännens deo. Det var tider det. Då ägde jag världen och brydde mig inte ett skvatt vad folk tyckte och tänkte. Jag var som jag ville, var stolt och passade det inte kunde det va så. Kvittade om kungen eller min mamma träffade mig. Sedan hade jag en period där det var inget smink, säckiga mjukisbyxor och allmänt ta-vad-som-ligger-framme period. Där tänkte jag inte mycket alls. Inte att jag var som jag var take it or leave it, men inte heller att jag skulle behöva bry mig. Jag brydde mig inte alls. Och det syntes. Idag har min resa tagit mig framåt. Det är viktigt. Klart det är. Det viktigaste är att du själv är bekväm. Att du är de kläder du bär. Man har ett ansvar mot sig själv att ta hand om sig. Man har ett ansvar mot samhället att må bra, mot sina barn och sina nära. Du har ett ansvar mot dig själv att må bra och spegla din själ i ditt yttre. Nu menar jag inte att alla måste vara vältränade och ha senaste modet. Snarare tvärtom.. du ska ha precis det du vill bara du mår bra och du inte slutar bry dig. Det är när man slutar bry sig om sig själv som det blir farligt. Du har allt att vinna på att må bra och trivas med den du är. Spelar ingen roll om du vill ha tuppkamm och håliga byxor eller kostym. Trivs du och är ärlig mot dig själv kommer det synas. Slutar du bry dig och tappar intresset i dig själv så syns det med. Idag är jag en person som sätter stolthet i att ha ett bra yttre. Alltså vara välklädd, ren och ha lagt ner lite tid på att visa att jag bryr mig. Det är viktigt för mig. Inte för vad andra ska tycka utan för att jag vill att dom ska ha den bilden av mig. Det är mitt val. Förra helgen sa jag till en liten flicka när hon fråga att man inte måste sminka sig. Jag kände hur jag ljög för mig själv när jag sa det. För det är viktigt för mig att se bra ut och jag har otroligt svårt att inte ha smink. Sen står jag ändå fast vid att skönhet kommer inifrån. Jag känner mig fin på insidan också och vill spegla det. Jag är en människa som bryr mig.. om mig som om andra. Idag har jag haft lite terapi mot smink beroende. Har jag nu sagt till en sjuårig tjej att det inte är viktigt och det är menar jag att det inte är generellt. För mig är.. men mitt bästa är ju ingen annans eget bästa. Ialla fall så har jag åkt genom hela landet idag 10 timmar på resande fot. Från Bollnäs till Skåne, via Gävle och Stockholm. En resa med tåg och utan smink. Visst tänkte jag smita in på toa och ta lite mascara. Men nej. Och vet ni, jag känner mig inte ett dugg sämre än igår när jag la 2h på mitt utseende för att gå på bröllop med hela (halva) släkten. Det sägs att ögonen är själens spegel.. och jag har tydligen vackra ögon.