Ljudet från uteserveringen var fyllt skrattande människor, klingande glas och lekande barn. Hon bodde nära och ljudet hördes tydligt där hon satt på balkongen. Från ett annat håll i en trädgård kunde hon höra ljudet från vatten som porlade. Hon gissade det var en fontän eller damm som var igång. Det var en behaglig kväll och alla ljuden påminde henne om dagarna hon saknade. Luften var fylld av pollen och nyutslagen växtlighet. Hon njöt av det eftersom hon aldrig haft problem med allergi. Våren var hennes favorit årstid. Då knoppar slår ut och luften blir varm. Där satt hon nu, som så många kvällar tidigare på sin balkong och lyssnade på ljuden från byn där hon bodde. Det var samma gamla by som hon alltid bott i och samma människor som samlades på byns enda uteservering för att äta en pizza och dricka en kall öl. Så länge hon kunde minnas hade den sett lika dan ut och personalen som hade serveringen var samma sedan hon sprang där som liten och hämtade pizza tillsammans med sin far som ägaren tilltalade med förnamn. Rean när hennes far ringde och beställde räckte det han sa hej och vem han var så visste personalen vad som skulle beställas. Men det var lite det som var charmen med byns krog också. Och med hela byn med för den delen. Kom någon dit som utomstående blev de iakttagna som kändisar men behandlad som främlingar. Alla undrade men ingen frågade. Till slut kom det fram vem denna främling var och snart visste alla det. Så var det inte för henne, det hade det aldrig varit. Hon hade tagit sina första steg i byn, lärt sig knyta skorna på byns enda dagis och tappat sin första tand på byns lågstadieskola.