Äntligen börjar tågen gå efter ett långt uppehåll under sommaren med bussar som ersättning. Banarbete är toppen det innebär förbättringar för kollektivtrafiken och det gynnar resenärerna. Jag åker tåg av olika anledningar. Det kostar mindre på de sträckor jag åker. Jag kan jobba och få något gjort ned skolan samtidigt. Det är avslappnande att sitta på ett tåg med musik i öronen och låta någon annan köra. Om jag ska åka till jobbet får jag åka lite tidigare än om jag skulle tagit bilen, men tiden utnyttjar jag ändå så det inte "går till spillo" för de som vill säga att tid är dyrbar. Idag är alltså dagen då det blir snabbare och smidigare att ta mig mellan min kille, hemmet och jobbet. Jag kan jobba på grund av att kollektiven funkar bättre och slipper välja att vara hemma för att kunna tacka ja till jobb, utan kan vara hos min pojkvän och ändå känna att det är lönt. Naturligtvis blir det strul första dagen och tågen är inställda igen. Nu kostar tid penga. Jag är timanställd och varje timme jag missar är en timme förlorad arbetsinkomst. En kostnad som knappast väger upp resan. Det blir alltså inte längre lömsamt att åka kollektivt.
Varje dag är vi beroende av andra människor och system som ligger utanför vår makt att påverka. Men vars påverkan kan bli avgörande många gånger för vår livsstil. Vi är beroende av att alla andra människor fungerar, alla de vi möter (även de vi inte är medvetna om och möter rent fysiskt). Som lokföraren, personalen som jobbat med banbygget. Alla dessa spelar en stor roll i våra liv och vi är beroende av dem vare sig vi vill det eller ej. Vi litar undermedvetet på deras kunskap och proffitionalitet. Du förutsätter att en busschafför har busskort och vet vad han gör. Eller oftast funderar vi nog inte ens över det. Vi går på bussen, betalar och går och sätter oss.
Vi funderar nog aldrig över de människor vi är beroende av, trots att stora delar av våra liv och livsstilar bygger på dem. De bara finns där och vi lägger vår tillit till dem.

På samma sätt är mitt jobb beroende av att jag kommer och fungerar utifrån att jag kommer i tid och är där och producerad. En timme förlorad inkomst för mig är kanske en ännu större kostnad för dem i förlorade resurser. Vi är alla beroende av varandra och av att "systemet" fungerar. Är det egentligen hälsosamt och bra för samhället och för all del individerna i samhället?