Ur de dementas synvinkel

På mitt jobb finns väldigt många olika personer med många olik typer av demens. Vissa svårare sjuka än andra. Självklart är det fruktansvärt för de som drabbas och inte minst för deras anhöriga. 
Men ibland finns de tillfällen då jag kan bli lite avundsjuk på någon av dem. Vi har en boende som varje morgon beundrar de vackra gardinerna, berömmer det fantastiska äppelträdet och de fina rummen och människorna runt omkring hen. Tänk att varje dag få uppleva vackra saker och förundras över dem. Även om du såg samma sak igår. Personen i fråga minns ju inte att hen sett dem tidigare. På grund av sjukdom. Men tänk om jag hade det som en egenskap. Att uppskatta de små sakerna omkring mig, gång på gång. 
 
Lite samma som barn. De kan förundras över de enklaste sakerna. Fjärilar, blommor, solen, höstlöv i olika färger, en lampa som bytar färg, ett levande ljus, frön från maskrosor som flyger i vinden, ljus, färger och former. tänk om vi kunde se världen genom våra barns ögon. Vilken vacker plats det skulle vara. Det ska jag bli bättre på. Att stanna upp och uppskatta de små men vackra sakerna i livet. 
 
Det gick bra på gymmet idag. Det känns alltid lite tafatt första gången man är där på länge. Peter hade sitt träningsschema han fått av sjukgymnasten efter han opererade höften i våras, men jag fick improvisera lite. Körde mest fokus på ben idag och la till lite överkropp och mage. Uppvärmning på löpband. Plus cykel till och från gymmet. Kändes gött i kroppen när vi klara och trots stretching kan jag ana viss träningsvärk. Det lär visa sig mer i morgon. 
 
Nu är det dags att sova. I morgon väntar jobb 07.30 och innan dess är det dags för Mindset-kurs. 21 dagar med start i morgon. Klockan ringer 30 minuter tidigare än vanligt. Spännande! 
 
God natt på er där ute och sov gott.
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0