Ja nu är dagen här. Den dagen jag sett fram emot sedan jag började med Forever. Det har blivit dags att stå på scen och ta emot applåder och jubel från andra likadinnade personer. För att jag klarade ett mål och tog mig upp en nivå i karriären.

Jag har haft den dagen och stunden planerad länge i mitt huvud. Vad jag skulle ha på mig, hur det skulle kännas och vad jag skulle säga om någon skulle fråga mig något. Ibland händer det nämligen att de som står på scen får svara på frågor om hur länge man jobbat, vad man har för mål och så.

I morgon är det alltså dags. Just nu känns det mest bara läskigt. Skit, jag ska stå där på scen inför kanske 2-300 personer. Och kanske till och med tvingas att prata och svara på någon fråga. Oj oj oj!!! Vad ska jag säga. Känner mig inte alls så säker längre.

Jag vet precis hur det kommer kännas. Hjärtat pumpar snabbare, handflatorna blir svettiga, leendet är en blandning mellan leende och nervöst sammanbiten och benen darrar. Men ögonen glittrar.

Dom glittrar av stolthet, för att jag vet vilket jobb jag gjort. Dom vet att jag tror på mig själv, vågar satsa på det jag drömmer åt och låter inga ursäkter eller hinder eller tvivel komma emellan och stoppa mig. Jag vet att jag kan om jag vill och jag vet att om jag kan så kan du.

Tänk på en dröm du har just nu, slut ögonen. Föreställ dig att drömmen just gått i uppfyllelse. Hur känns det? Hur ser det ut? Hur luktar det? Vad har du på dig? Var är du? Hur fira du?

Du förtjänar att få dina drömmar uppfyllda. Du kan få allt du önskar, du måste börja våga tro! Och göra. Och om du ej tror så gör ändå så kommer tron. :)